Jag tycker att snöovädret är ganska spännande och mysigt...sålänge man inte behöver ta sig någonstans. Jag fick min dos igår på färden hem från trosa till midsommarkransen. Som tur är har jag en underbar mamma och en underbar lasse som till slut skjutsade mig ända hem efter vi insåg att det va hopplöst fall med tåg. Jocke fick sin dos för en timme sen påväg till jobbet, det blev taxi till slut. Vi klarade oss väldigt bra trots omständigheterna, men jag kan tänka mig alla som inte bor nära familjen som kan skjutsa en, eller råkar ha tomt på kontot just igårkväll och inte kan ta en taxi, och alla de hållplatser som inte har ett varmt väntrum... inte lika mysigt då..
På tal om härliga människor så har jag en sådan chef, eller två rättare sagt, men varav den ena är jägare, och efter pikar från mig under vintern om en pälsmössa (att byta ut min från h&m 98:-) så har den rackaren gjort iordning 3 harskinn till mig!! Så nu ligger de ute på balkongen och väntar på beredning, och jag är så förväntansfull!
Men.. jag kan inte hjälpa att tänka att jag är lite ledsen över att den söta haren är död, men sen tröstar jag mig åt att det inte var för min skull den dog utan att den i vilket fall skulle stupat, och att det är bra att ta vara på skinnet!
